Nora dag 6... Hemfärd

Både jag och Julian (och säkerligen hela byn) väcks mitt i natten av blixten som slår ner utanför fönstret, flera ggr. Julian blir så rädd att han grinar, i med nappen som åkte ur när han hoppade till och sen lite vyssning. När jag sen gick upp i huset så var allt släckt, strömmen borta!
Vet när man var liten och strömmen gick mitt i vintern, man tänkte inte spå mycket på det, förrutom att man inte fick spola i toan och öppna kylen i onödan. Men nu som mamma, tänker man desto mer.
Som tur var kom den tillbaks under natten. Och morgonbestyren kunde fortgå som vanligt.

Det hade kommit ner stora hagelbollar.

Julian HATAR att borsta tänderna, men med sin mormors eltandborste, var det superkul?! Det blir att inhandla en sådan, ja!

Pappa hade lovat att stjutsa hem oss, så tacksamt, för tåget ville jag inte göra någon repris på.. och packningen hade som vanligt blivit dubbelt så stor efter en vistelse hos mamma.

Resan började bra, vid Marieberg somnade Julian till filmen och sov 1 timme, stopp för lunch och sen vidare.. det var nu halvtid i resan och nu börjades det protestera, fastän dvd:n var igång. Jag satt och mutade med russin, kex och lekte med alla leksaker jag tagit med. Vi var tvugna att ta en fikapaus på vägen, så oxå Julian fick springa av sig lite till, det värkade funka, frisk luft och en bulle och sån in i bilen igen. Han somnade den sista biten.

Och så var vi äntligen hemma.

Ryggen var verkligen riktigt, riktigt illa, som jag anade men vad gör man?! Alicia fyllde ju år och hon har haft mer värk än vad jag hade så det var bara att bita ihop på resan.

Nora Stad

Christofer jobbade dygn, så det blev bara jag, Julian och pappa som åt kvällsmacka ihop.

I morse hjälpe han oss att fixa hemmet mer barnsäkert och nyckelskåpet på plats.

Julian kan själv!

Den vackra kistan är nu här.