Hinderbanan och bakintervaller.

2.a gången jag grävde i sandlådan.
1:a gången med Stefan var ett riktigt jobbigt pass, så jobbigt att jag inte alls ville dit igen. Karin har varit på mig, att jag måste ge det en chans till, bättre matintag kvällen innan och inte milen.
"Var med 1 gång till, och tycker du inte att upplägget passar dig, då ska jag inte tjata mer". "Du kommer tycka det är kul" (Nej det kommer jag inte, tänkte jag).  Hmmm det kan ju vara värt det, för annars ger hon sig aldrig. Så i morse var jag laddad. Lördagar kl 08.30.
Tog det i en bra jämn takt, körde hinderbanan med de grenar jag hade styrkan i, INTE svinga mig över nått som jag slår mig sönder och samman ex.. Och så fick jag ett jädra bra teamwork som pushade mig. Jag log genom hela passet, i själen. För att jag klarade det och jag la upp passet så det passade mig bäst (ite hänga efter i Stefans takt).
Tjohoo! Att Karin skulle ha rätt. Vilken tur.
Och vilket gäng vi var. Nästa vecka får Julian följa med och leka med de andra barnen.