9 maj

vaknade 05.15?!
Gick upp 05.45, jag har ingen ro i kroppen att bara ligga i sängen..vet inte varför, men så har det alltid varit. Måste upp och börja dagen. Smög upp så jag inte väckte lilla hjärtat, går allltid in och tittar så han andas, ser att han ligger på magen med huvet rakt ner i kudden. Detta är hans sovstil sen ett tag tillbaks. Både jag och Christfer lägger han på sidan, men han snurrar som en duracellkanin.
Väl inne på badrummet så ser jag att jag har en fästing under armhålan, precis så jag kan ta bort den själv, fastän jag vet att det skulle lyckas så mycket bättre om jag väckt mannen. Men jag är så äcklad av fästingen så jag tar en pincett och tar bort den, och lyckas halvhjärtat, en del av huvet blev kvar. Nu mår jag ännu mer illa att jag inte fick bort den. Får ringa sjukvårdsupplysningen, så jag inte får borellia, eller har jag fått det redan? Fästingen måste bort iallefall.
Men när jag kom ner i köket och tittade ut på gräsmattan, så ser jag inga maskrosor?! Jag är helt hundra att de var där i går...
Detta tycker jag är väldigt gulligt gjort av min man (vissa grejer delar vi upp i hemmet, och maskrosorna tog jag på mig själv).
Sa till honom i går att det känns så meningslöst (fastän det INTE är det) att de växer upp nya varje dag...och jag har faktiskt slitit med dem, tycker jag.
Min morgonrutin, är att jag och Julian går ner i köket, sätter han i sin stol, då jag plockar ur diskmaskinen, han hjälper annnars GÄRNA till med diskmaskinen.. fixar en "latte" till mig som jag häller i min innan jag ger honom gröt, det behöver jag verkligen, då han ska äta själv nu... efter det så äter jag frulle och vid åtta-tiden brukar mannen komma ner. Då kör jag en raid med tvätten och sen en liten "uppfräschning med mig själv (smink, locktång och spray).
Så nu var det länge sen mannen tog morgonen, känns rätt meningstlöst nu, då jag vaknar automatisk strax efter 5 varje morgon... så jag spar den sovmorgonen till ett bra tilllfälle.
Nu ska jag upp och hämta ner Julian, tog en lite morgon för mig själv i dag, det känns lite lyxigt att få dricka sitt kaffe i sin ensamhet, fastän jag hade/har sällskap av en halv fästing. (jag mår verkligen illa av mig själv).
Nu mat och piff inför måndagsmys-fika-bus hos Nelina.