Mamma tar nattningen nu..

som sagt mannen jobbar. Och i morgon gäller det.
Man vet ju aldrig vad som kan hända när man får en liten bebis och om Christofer måste stanna kvar på sjukhuset med oss i morgon kväll då Julian ska nattas, kmmer ju mamma göra det. Så det kändes tryggt att hon fick göra det ikväll, när jag var hemma..om det skulle vara nått.
Är inte jättenöjd med att v inte fått nån "självinsomning" på vår buse. Mycket beror det på mig, min värk och smärta är sm värst på kvällen då man varit igång med kroppen, och då jag har varit själv hemma så har jag valt att bara ligga bredvid honm tills han somnar. Att sitta bredvid, eller utanför rummet och "haffa" honom och lägga m igen, provade jag 1 gång. Och sen insåg jag att det inte var värt den värken..
Hörde nyss att han grinade/protesterade där uppe. han är inte van att nån annan än jag eller Christofer gör läggningen och jag har inte känt behovet att nån annan ska göra det för oss heller, tills nu.
Mamma har legat bredvid honom 1 natt då jag var hemma i Nora och jag själv inte fått nån sömn på 2 nätter. Jag tog nattningen, men hon fanns bredvid honom. Han låg då och grejsade med hennes hår och pratade när han vaknade, så det känns ju ändå skönt.
Känner att man har väldigt stort kontrollbehov att ta hand om sina egna barn, jag tycker det är krävande, hur tungt är det då inte för mamma, 60år?!
Försäkringskassan har idag "beviljat" Christofers "10-pappa-dagar" till 5?! arbetspass?!..
Eftersom han jobbar dygn och skift.. och det ska börja gälla i morgon så blir han ledig i 1?! vecka?!
Och jag ska var med om ett kejsarsnitt som gör att jag inte får bära nått på 2?! veckor?! Julian väger 16kg..
Detta går inte ihop för mig.. men tydligen för försäkringskassan.