Kajsa

Vår lilla Kajsa har alltid varit speciell, ända sen hon kom till oss. Kaxig, sällskapssjuk och mycket attityd.

Vi tog kontakt tidigt med uppfödarna och beskrev hennes "symtom" men det var inga konstigheter sa Ulrika. Tiden har gått, Kajsa har inte ändrat sig och nu när Julian kom till världen har man verkligen funderat hur Kajsa kommer beté sig.

Vi skaffade för ca 1 månad sen en kattlucka ner till källaren, där kattlådan står. Har haft dörren på glänt så katterna lätt kan gå upp och ner, men nu när Julian börjat röra på sig på golvet, ville vi säkra till trappen ner. Då började Kajsa att protestera, bajsa och kissa inne i min garderob, kissa inne på kontoret, sätta sig i badkaret och kissa ( det är ju acceptabelt om det inte vore så att hon tvunget skulle göra detta så fort man var i närheten, samma med i duschen.) Ocjh senast så hade hon kissat i skinnfotöljen, som tur var hade jag etn stor filt som fick ta smällen, men bara tanken att hon markerar överallt känns inte ok.

När vi var iväg på semestern så passade Yvonne katterna, och då gick hon som vanligt i källaren?!

När vi sen kom hem valde vi att ha dörren ner til källaren öppen, som förr, men hon fortsätter at kissa i gareroben, hallen och i fotöljen?!

Jag har blivit upfostrad med att när man skaffar djur ska man ge dem den bästa hemmiljön och älska dem och vårda dem som sina barn. Nu känns det inte som att jag ger henne ett värdigt liv då jag märker att hon mår dåligt, annars skulle hon inte visa denna protest hela tiden.

Idag valde jag att åter ringa till uppfödaren i Helsingborg, nu säger hon att Kajsas mamma är omplacerad eftersom hon var för dominant emot de andra katterna?!

Jätte tråkigt att inte fått veta detta inna, då jag tagit på mig detta som mitt fel ch trott att det varit jag som inte givit henne uppmärksamhet och tillgivenhet på rätt sätt, nu vet jag att hon fått detta i arv. Men hur kan man avla på en sådan katt?!

Jag sa till henne att jag ville inte lämna bort Kajsa då jag påstår att det är nått psykiskt fel i henne, men det tyckte Ulrika hade varit det bästa. Kajsa skulle nog må bäst i ett hem utan andra djur och inga barn, sa till henne att ingen vi känner skulle vilja ha henne, då de vet hur hon beter sig. Så jag bad henne kolla upp hem åt mig, vill inte ha betalt för henne utan att ägaren får komma och hämta henne. Tror dock att detta inte kommer att ske, anar att vår Kajsa måste till himlen, där hon får lugn och ro.

När jag tänker tanken så blir jag väldigt ledsen, det var inte det här livet jag ville att hon skulle få när vi hämtade henne, men jag hoppas att hon varit glad för den kärlek jag givit henne under dessa år.

Fan vad blödig jag ska vara, men det är ju så jag är, jag är känslig av mig för de jag håller kär.