Kajsa har flyttat!

En gammal bild, när Kajsa är liten och hon hennes morrhår gick av, men växte ut igen.

Vi hade nu bestämt oss efter en incident med Julian att Kajsa måste flytta till ett hem utan barn och andra katter. Efter att C satt ut en annons så hörde många av sig, annonsen avslöjade at Kajsa var en bestämd katt och som var speciell. Vi var mycket uppricktiga även i telefonen för de som ringde. Så det var en tjej som hette Petra som verkade supertrevlig i telefonen som bodde i Göteborg med sin sambo, jobbade vaken natt på psyket och även jobbat 1 år på ett Djursjukhus, 25 år gammal. När hon kom hit igår kväll, ringde både hennes sambo, pappa och svägerska för att kolla så att körningen gått bra, katten var fin och var hon kunde köpa kattbur. Sånt gillade vi att höra, att familjen verkligen brydde sig.

Hon köpte Kajsa för 100kr, en symbolisk summa sa jag till henne, då jag tycker att man inte ska sälja en katt som är sjuk. Men jag hoppas att Petra kan ge henne ett bra hem.

Men när hon skulle ta Kajsa till buren kom mina tårar, den här sorgen jag haft inombords, oron och kontrollbehovet att veta hur Kajsa mår. Var jag tvungen att släppa. Det kändes som när man gjorde slut med sin kille, som man var fortfarande kär i men visste att det inte skulle bli vi 2 i fortsättningen, så man är tvungen att släppa taget, de sista dagarna man går hemma med ont i magen tills man möts där och ger varandra de sista kyssarna. Det gör ont i hela kroppen, men man vet att man gör rätt. Men jag hade även stor känsla av misslyckande i mig, ett misslyckande av att jag inte kunde ge Kajsa ett värdigt hem, utan var tvungen att "putta" ut henne härifrån, överge henne, och just det har jag en fruktansvärd ångest över. Jag har aldrig övergett ett djur innan. Jag har haft djur hemma i hela min uppväxt, hundar, katter, ankor och en kort period var jag även ägare till en häst, som mamma tog hand om, jag var alldeles för ung för det ansvaret och som tur var insåg mamma det. Sisserella såldes och flyttades till Elin och Jennys hästar, så jag vet att hon fick ett bättre liv där med bra skötsel och andra hästar som sällskap. Så visst jag har sålt ett djur tidigare, men då var jag alldeles för omogen för att ta till mig dessa känslor som jag har idag.

Igår kunde jag inte få i mig nått efter lunch, klumpen i magen ville inte släppa. Bad Petra att skicka ett MMS där jag ser hur Kajsa har det.

Kajsa var/är så speciell, men hon var min och det är svårt att släppa.