en powernap utan sömn..

Christofer åkte och jobbade och jag och Julian satte oss i soffan och mös= han satt i mitt knä (det var det ända som var mysigt) han drog i mitt hår samtidigt som han ville äta upp telefonen, dregglade och snorade ner mig. Och detta kallar jag mys?!
Ja det gör jag, för vissa sekunder lutar han sig mot mig, sitt huvud mot mitt bröst och är helt lugn..det är såna ögonblick som blir magiska och som aldrig kommer att tas ifrån mig. Stunderna däremellan, då han kör på våra hälar med gåstolen, skriker, och vill dra i alla sladdar, är mindre magiska..de är mer vardagsstunder..som också är underbara, men på ett annat sätt.
Vid 9-tiden lade jag Julian..han hade ju varit vaken i 4 timmar då, själv så lade jag mig i soffan. Trängde bort alla planer på städningen i hemmet och försökte ta hand om mig själv istället. Jag hann aldrig somna men den lilla stunden för miig själv var guld värd.
09.30 kom mannen inom, samtidigt som Niclas ringde och hörde hur det var med mig och vilken bil vi är ute efter att köpa. Vi pratade även om hur man gömmer sladdarna bäst från små busiga barn..och sen vaknade Julian.
och så fick jag energin åter..
dags att städa nu eller ska jag vänta lite till..