Dagis dag 4

Idag var det då dags.. det kändes helt ok när jag gick dit, men när jag var där inne och gick lite med honom, kände jag tårarna bränna i halsen. Efter några minuter så började han leka under ett bord och en av fröknarna gjorde honom sällskap och bad mig säga -hej då!
Jag gjorde det men han verkade inte bry sig/fatta.. Och så bara gick jag mot dörren utan att vända mig om. Oj vad känsligt det blev, måste bero på alla hormonerna i kroppen eller oxå är det nog den kärlek som jag känner för honom, som bevisas när jag lämnar honom.
Vågade inte använda min mobil ifall de skulle ringa, hade själv sagt att jag ringer inte, ni får ringa om det är nått.. oj vad jag ångrade det, men det vara bara att andas djupa andetag och vara cool.

Åkte till Fluggers och spanade på tapeter, vet inte riktigt var jag ska tapetsera, men det kändes som ett bra "att göra projekt" då man inte kunde tänka klart.
Hittade denna fina, svart är inte riktigt jag, untan den beiga är helt underbar tycker jag.
395kr/rulle, som hittat.

Strax efter 13.30, kunde jag inte hålla mig längre, så jag traskade upp och möttes av denna syn. Underbara fröken som gick runt med Julian.

"Han var en riktigt tuffing" fick jag berättat, så som de iaktagit honom under dagarna när jag varit där, trodde de att han skulle bli kinkig och gnällig, men inte. Han lekte på och åt bra av lunchen, satt själv, åt själv (och även av någon annans tallrik, men då sa den ifrån). Och vilade gott mellan 11.45-13.15, utan att de behövde gnga med vagnen...

Det blev en liten "sympati-gråt-attack" för några, därav Julian, men annars hade dagen gått över förväntan.

Och det var inte så att när han såg mig, att han började grina eller så.. nej då, han traskade på med fröken. (Han gillar inte att gå med skor, de åkte av lite då och då i promenaden.

Och vem skulle inte vilja ha denna stora sandlåda hemma i trädgården.

Som sagt, jag är mer än nöjd med dagiset och alla fröknarna, Julian med, verkar det som.. phuu..

Bara mina känslor som jag måste ha koll på nu..