Det är 2 kollegor på jobbet som hängt med ända från Alfa-tiden

och som jag nu oxå sitter jämte och jobbar med. Oj vad jag saknat att sitta nära dessa, babbla lite skit, mellan samtalen och bara vara jag.
Blev rörd när de båda sa hur mycket de saknat mig, höra mina roliga samtal med kunderna (vet inte riktigt vad de menade) och mitt sällskap.
Puss på er Alex och Helena, tack för de fina orden.

Det var Christofer som lämnade Julian på dagis, själv åkte jag och gjorde ett till ultraljud. Hjärtat syntes bra och barnmorskan såg igen att det är en lillebror som ligger i magen.. mysigt!
Sen tillbaks till jobbet. Strax innan 17, så hämtade jag Julian på dagis. Fröknarna sat att Julian är med dem hela tiden och utforskar allt.. öppnar dörrar, skåp, grindar.. ute öppnade han förrådet och lkastade ut alla leksaker som fanns... allt med ett leende! De frågade om jag hade fullt upp hemma!?
-Japp, det är så han är hemma med, varför vila, när man kan upptäcka världen!?
Hem, middag, städning, bad, film, mys och läggning vid 19.45.
Nu är det egentid, Robinson.